Idag har jag inte gjort så mycket egentligen, pluggat lite och kollat på tv. Efter maten blev det en springtur/promenad till Skäggsta. Längesen man var ute och sprang nu och det känns är helt slut i kroppen. Ikväll blir det ganska lugnt funderar på att se en bra film och ladda upp med massa frukt :) Ska även försöka ta mig till skolan imorgon.. Nu blir det duschen sen kanske en sväng till ica :)








Vissa saker blir aldrig som man tänkt sig. Jag trodde jag skulle ha en vän för livet. En vän som alltid ställde upp och som alltid fanns när man behövde prata och han lovade mig att alltid vara min vän. Men den vänskapen utvecklades och förvandlades till känslor. Vi började sova med varann varje natt vi gjorde allt som man gör då man är tillsammans fast vi blev aldrig tillsammans och vissa saker ångrar jag så sjukt mycket. Jag kanske skulle ha slutat och gått tillbaka till bara vänskap men hans ord fick mig att tro att det skulle bli något. Att vara med en kille som verkligen bryr sig om en och som man känner sig så trygg med så som jag gjorde med honom är så underbart. Att höra att man är bra på saker och ting och att höra orden: Jag tycker om dig och snart är du min tjej, går inte att beskriva med ord man känner bara att hjärtat börjar slå lite extra fort. Jag trodde på allt han sa och kanske menade han det också eller sa han det bara för att han visste att det var det jag ville höra?! Det kommer jag nog aldrig få reda på. Folk började även snacka en massa skit, hur kunde han vara med henne osv. Det tog ganska hårt på oss båda tror jag. Men jag älskade han fortfarande lika mycket och vi hade det hur underbart som helst ibörjan och även då folk snackade, visst blev det tjafs men vi blev aldrig riktiga ovänner. Han sa att han inte hade varit såhär lycklig på länge då vi hade varit med varandara ett tag och jag blev såklart super glad eftersom jag kände likadant. Men allt eftersom folk började få reda på det så blev det bara sämre och sämre. Det fanns en person till som inte ville att vi skulle vara med varann. Han visste vad hon tyckte men ändå fortsatt han och jag började bara älska han mer och mer. Han kanske fortsatt för att han verkligen ville vara med mig. Nu har det gått så långt att jag både förlorat min bästa vän och den personen jag älskar mest i hela världen, han som jag ville leva mitt liv med.. Så jag tackar alla som inte haft något eget liv och som måste prata om alla andras.


Hur som helst så älskar jag honom fortfarande och kommer alltid och göra det och det kommer ingen någonsin att kunna ta ifrån mig och det kommer alltid att finnas ett litet hopp om att det någon dag ska bli som förut och att det verkligen blir vi.

Nu har jag varit sjuk i typ en vecka och det känns som om jag aldrig kommer och bli frisk. Blir till att ringa vårdcentralen imorgon sen måste jag in till timrå till arbetsförmedligen och sen ringa sjukhuset som jag glömde göra i fredags. 


Hur kan en person ändras på bara några dagar? Från att vara världens underbaraste till en person som det känns som om man inte känner längre. Jag kunde prata med dig om allt men nu vet jag inte vart jag har dig längre det känns som om jag bara mer och mer försvinner ur ditt liv. Efter allt roligt vi har gjort, fjällen x 2, filmkvällar, bio, grillning, fester det finns så mycket jag skulle kunna räkna upp men det känns som om det inte har någon betydelse iallafall. Du var den som fick mig att inse vissa saker här i livet. Du fick mig att lämna det gamla och gå vidare, men nu när du inte hjälper mig längre så vet jag inte vilken väg jag ska gå. Jag vet att det som hände nu inte fick hända men vi får skylla oss själva vi visste att vi inte fick göra så men ändå så gjorde vi det. Men det går att lösa, bara jag får din hjälp och ditt stöd så löser det sig.

Jag förstår om du är besviken på mig att det har kommit ut men du har ju alltid varit den jag har prata med om allt och nu när du inte fanns så var jag tvungen att gå till någon annan för att jag kände att jag behövde berätta det för någon och nu vet alla om det tydligen så varför låtsas som ingenting? Det var ju ändå inte meningen att det skulle bli så. Och det är inte du som kommer må dåligt efteråt utan för dig kommer det bli en lättnad eftersom ditt liv inte kommer bli förstört...


Jag längtar så jävla mycket till vecka 28 för då jävlar.



Kram Sara